Det var en gång en prins som förklädde sig och gick i gymnasiet med alla vanliga barn. Han fick böcker som alla andra barn, lärare som alla andra barn och skåp som alla andra barn. Han var mycket begåvad och alla lärare förundrades över honom. Han fick skåp brevid en nästan vanlig flicka. Han tyckte att hon såg konstig ut, hon klädde sig i hatt och kavaj, inte alls som de andra flickorna och hon tyckte att den förklädde prinsen såg ut som en riktig tönt. Det tog länge innan de fick kontakt med varandra och när de väl fick det var det genom att prinsen hade slängt skräp i den nästan vanliga flickans skåp. Hon svarade med samma mynt och så var kriget igång! Det var inte på allvar förstås, de hade bara roligt på vanliga barns vis.

Så en dag gick de ut i riket tillsammans och tog en paus i rikets bästa café. Där satt de länge och pratade om vad nu förklädda prinsar och nästan vanliga flickor kan tänkas prata om. Det tyckte de var riktigt trevligt och gjorde det fler gånger. Den förklädde prinsen insåg att den nästan vanliga flickan inte alls var så konstig som han trott och den nästan vanliga flickan förstod att den förklädde prinsen inte alls var en tönt. De blev mycket goda vänner och gjorde många roliga saker tillsammans.

Men den förklädde prinsen förstod snart att han inte alls ville vara den nästan vanliga flickans vän. Han ville vara mer än så! Han var så kär, så kär och tillslut tog han mod till sig och bjöd ut den nästan vanliga flickan på dejt. Den nästan vanliga flickan tyckte det var en bra idé, trots att hon inte hade en aning om att det var en dejt, ty den förklädde prinsen vävde in just den biten så fint i sitt hovtal så att det helt enkelt undgick henne. Hon började dock ana att det var en dejt när den förklädde prinsen mötte henne med rosor och en ballad som han kompositerat själv i hennes ära. De gick till en romantisk resturang där de fick sitta i ett eget bås och de åt utländsk mat med utländska bestick. Besticken var dock för svårhanterliga för den nästan vanliga flickan så hon åt med rikets egna bestick. De satt länge där och pratade åter igen om vad än en förklädd prins och en nästan vanlig flicka nu kan tänkas prata om.

När de gick därifrån skulle de ta bussar hem. Den förklädde prinsen ville inte avslöja att han var prins för då skulle han aldrig få veta om den nästan vanliga flickans känslor var äkta. De tog en kort promenad för att inte frysa arslena av sig när de väntade på bussarna. Plötsligt frågade den förklädde prinsen:
- Får jag kyssa dig?
Han kunde bara inte hålla sig! Det gick fort, det visste han, men hans hjärta höll på att sprängas i bröstet på honom och i hans huvud sjöng tusen fåglar! Tänk om hon sa nej? Han höll andan och väntade.
Den nästan vanliga flickan blev förstummad. Kyssa henne? Han ville kyssa henne? Aha, det var en dejt! Men… var hon kär i honom? Det visste hon inte. Hon tog en chans och svarade:
- Okeeej…
Och den förklädde prinsen skyndade sig att kyssa henne så att hon inte skulle hinna ångra sig. Kyssen varade i tre sekunder, tre underbara sekunder för den utklädde prinsen, tre förvirrade sekunder för den nästan vanliga flickan. Den förklädde prinsen var så lycklig att han gjorde en piruett, tog den nästan vanliga flickan i sin famn och berättade hur mycket han älskade henne och hur lycklig han var för att hon var hans flickvän. Den nästan vanliga flickan var tyst. Men efter att ha grubblat en stund förstod hon att detta var äkta kärlek och att hon kände precis som han! De förlovade sig följande sommar och nu planerar de bröllopet!
De kommer leva lyckliga i alla sina dagar…

Det var min och min pojkväns historia. För mig är han en prins, även om han inte erkänner det själv och i verkliga livet kanske inte den här sagan är så romantisk men den gör i alla fall en orginell saga. Vissa delar i den här historien är kanske inte heeelt sanna men helheten stämmer och jag gillar den, kanske bara för att den är min!